Påsk, glädje, tårar, skratt

Nu är det tre st högtider som bara flyger iväg, snart är väl julen här igen..
Under påsken så hade vi 80 års firande för min älskade mormor..
Det var sjukt lyckat och hon var hur nöjd som helst,
Trodde i mitt stilla sinne att Thomas ( min bror ) skulle ta sig i kragen och prata med mig, men nej, varför hoppades jag?

För står inte vad som hänt mellan oss, han är JÄTTE arg och har byggt upp det största HATET jag nånsin sett mot en människa.
Varför?

Allt började med att jag ringde honom den 12 Jan 2010, han svarade inte men skickade ett mess om att han var på möte och undrade om det var något speciellt eftersom jag ringt 2 ggr. Blev lite snack över sms:
M - Nä inget speciellt igentligen, ville bara berätta att du ska bli morbror.
T - Grattis, när är det dax?
M - Jag är bara i vecka 5 så det är ett tag kvar
T -  Ja men då hoppas vi att allt går bra
M - Tack, ses hos mamma på söndag
T - Det gör vi, ha det så bra sålänge.

Sen var det inget mer den veckan och vi pratade på sms på måndagen, direkt efter vi fått reda på att vi var gravida.
Veckan gick och söndagen kom, det började med att han inte hälsade på mig hos mamma.
Jag hade fått biobiljetter av mamma som jag och Thomas planderade att använda till Göta Kanal 3, men det hade blivit att vi planerade en dag och den blev avbokad, bestämde en dag till och den avbokades, så höll vi på i ett par månader så ja frågade honom då när han var hos mamma att när ska vi gå?!

Varav han är SJUKT otrevlig tillbaka och säger:

- FATTAR DU INTE ATT JAG ÄR UPPTAGEN?

Som "ny"gravid blev jag väldigt upprörd och blev väldigt ledsen och jag sa till Björn att, nu drar vi.
Vi åkte och jag skickade ett sms där jag skrev att han inte hade nån rätt att vara  så otrevlig och vill han inte gå på bio så säg det så går jag med nån annan.
Fick då tillbaka att:

- Jag vill inte gå, vill ALDRIG ha med dig och göra nåmer!!

Hur ska jag tolka det? Jag ringde och skickade sms och undrade hur han kunde göra så här mot mig IGEN!? Inget svar.
Det var första gången vi träffades i lördags sen detta häde och han tittade inte ens på mig.. Vad har jag gjort?

Vi stod varandra så jävla nära, åt middag minst 1 gång i veckan och så händer det här..

Kommer aldrig få reda på vad som hänt som gjort honom så hatisk mot mig och jag insåg i lördags att vi kommer aldrig prata igen.

Jag har förlorat en god vän och en underbar bror pga av nånting jag inte har nån aning om.
Jag hoppas han läser det här och inser att jag saknar honom men jag får nog börja acceptera att han hatar mig, och det är inget jag kan göra nånting åt, har gjort allt jag kan!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0